SJCh Myrhedens G-Granat

macSJCh Myrhedens G Granat

Mina jaktkamrater hade övertygat mig om att söka efter en engelsk setter. Eftersom deras unghundar gick som tåget på såväl jakt som jaktprov, bestämdes att jag skulle tillfråga Myrhedens kennel om möjlighet att köpa en valp.

Efter att försvenskat mitt skånska uttal tog jag mod till mig och ringde upp denna lapplänning vid namn Lasse Tano, innehavare av Myrhedens kennel i Malmberget.

Döm om min förvåning!!  Det gick ju att förstå vad Lappen sade! Och dessutom förstod han mig! Vi hade en hel del samtal och insåg snabbt att vi delade samma humor! Detta skulle naturligtvis straffa sig….lita aldrig på en lapplänning!

Så här gick det till:  Vid leveransdatum meddelade en lugn Lasse att Granit var på väg med flyg till arlanda för avhämtning…Jag blev helt bestört då det var Granat jag ville ha!!! Efter några konstpauser insåg jag att han bara retades. Numera är udda – jämt! Och vi är fortsatt vänner, trots språkförbistringen.  Jag och Eva har nämligen försett Lasse med ett Trelleborgskt – Svenskt språklexikon :-)

Mac heter egentligen Myrheden´s G-Granat och han är efter  Myrheden´s  E-Lucci undan Huntingfield  Harvard . Jag visste egentligen inte så värst mycket om föräldrarna till ”Mac” men det blev ett rent lycko köp.

Det höll på att bli ett kort liv för denna undantags hund, vid ett års ålder blev han nämligen påkörd av en bil. Jag vill bara säga det, att det är inte skoj att se sin älskling virvla uppe i luften, och sen hamna i diket.

Han kom hem efter en vecka på djursjukhuset utan brutna ben han hade bara blivit rejält omskakad. Nåväl, träningen gick som på räls, jag kommer ihåg att vid knappt 8 månaders ålder sköts första rapphönan för honom utan apport.

Väl hemma ringde jag till Lasse och berättade, ja, ja sade han. Dagen efter var jag och min kompis ute på jakt igen. Jag släpper ”Mac” han går som en furie ibland betorna, sen blir det tvärstopp ”stånd”, min kompis får en dålig träff på rapphönan.

Vi går och letar efter rapphöna, utan att hitta den vad gör man, jo jag släpper ”Mac” efter en halv minut står han för rapphönan. Jag böjer mig ner för att plocka upp den, men den är så dåligt träffad att den flaxar iväg, i min förtvivlan säger jag apport till ”Mac” som inte var apporttränad.

Döm om min förvåning han apporterar hönan och lämnar den till mig. Nytt telefonsamtal till Lasse, hmmm kan man tro på det. Efter fjorton dagar ringer det på vår dörr, och vem står där om inte Lasse, nu får vi se sa han, och det fick han. Min dotter och Lasse sköt ett antal höns över ”Mac”.