Molly fortsätter att utvecklas

Mina hundar behövde rastas en dag nu efter jul. Färden gick ut till en gammal järnvägsbank, tågen hade för längesen slutat att gå och rälsen var borta. Jag brukar ofta åka ut dit, det är efter skånska mått en ganska lång raksträcka att gå ca: 2,5 km lång. Man får alltid se något vilt när man går där, så även denna gång. En flock rådjur låg och vilade, gässen gick och betade samt ett par harar, så det är nyttigt för hundarna att gå där och dom går lösa. Hundarna höll sig i skinnet och allt gick bra. När jag sen kom tillbaka så var det tid att släppa in hundarna i bilen. Molly fattades, det är så att där är en ganska stor öppen yta med en massa torrt gräs samt en hel del buskar. Ganska snart hittade jag Molly stående uppe på järnvägsbanken stirrande ner bland några buskar. Jag blåste en hit signal, inte kom hon, nä hon stod vackert kvar stirrande mot buskarna. Nu var goda råd dyra, jag skyndade mig bort till henne, hon stod vackert kvar.

Jag manade på henne, hon far ner ibland buskarna upp kommer tre fasaner, Jag blåser en sitt signal och hon stannar inom fem meter. Det var den bästa julklappen jag kunde få om än någon dag sent. Detta kommer jag inte heller att glömma.

Molly gav mig en god Julklapp!

Molly står för första gången!

Ganska snart hittade jag Molly stående uppe på järnvägsbanken stirrande ner bland några buskar. Molly står för första gången! Jag manade på henne, hon far ner ibland buskarna upp kommer tre fasaner

Lördagen 5/12 – 09 är en dag att minnas.

Lördagenden 5/12 – 09 är en dag jag kommer att minnas. Efter att ha jobbat fredag natt med en del regn, så vaknade jag vid elva tiden på lördagen. Vädret hade skiftat till strålande sol plus fem grader, en sydväst vind med fem meter i sekunden. Jag åkte ut vid sidan om mina jaktmarker där är lite torrt gräs och så rinner där en bäck.

Jag tog ut lilla Molly och skulle gå bort mot jaktmarken för att kolla en foder tunna. Molly for i väg glad för att komma loss och springa omkring utan koppel. Vi gick ner mot bäcken. Molly var mycket snabbare än husse så när hon kom ner till bäcken så började hennes svans vifta mycket snabbare än vanligt. Hon började nosa och leta efter något, husse som har varit med i några år satte pipan i munnen. Molly försvann ner om bäck kanten, och i nästa sekund kommer där upp en stor fasan tupp och bak efter kom Molly. Jag blåste en sitt signal och tro det om ni vill hon satte sig ner och tittade när den flög i väg. Jag blev naturligt vis mycket glad. Det var väl inte dåligt gjort av en drygt sex månaders valp? Detta är sånt man minns.